Resedagbok 5
15 Oktober till den 7 November

Vi har nu kommit till Yaounde i Kameroon, vi bor på ett enkelt hotell, det finns ingen restaurang eller bar på hotellet så vi går ut på stan och tar något lokalt. Det är inte så dyrt. Sedan föra resedagboken så har vi kört från Sévaré /Mopti i Mali till Yaoundo i Kameroon via Burkina Faso, Niger och Chad. Den sista biten i Niger och genom öknen i Chad har vi kört tillsammans med en tysk familj. Detta var ett måste att inte köra ensam-bil.

Det hade gått till råttorna om vi försökt att köra genom öknen ensamma.
Det var bara ett antal hjulspår och djup sand att följa. Vi lämnade Ndjamena, Chad i onsdag och kom in till Kameroon efter en timmes körning. Sedan har vi kört söderut på både bra och dåliga vägar. Vi är nu ca 4° norr om ekvatorn och här nere så har vi har nu kommit in i regnskogarna och det har blivit lite behagligare temperatur.

-----------------------------------------------------------------------------------------------
 

Resan från Sévaré/Mopti gick först till Dougon dalen, vi körde efter WHO bil, som jobbar med ett polio projekt härnere. Vi följde efter dom på små vägar genom dalen, där efter körde vi tillbaka till Sévaré och fixade hem en uppdatering av webb-sidan.
Sedan bar det iväg till Djenne, Djenne var en trevlig by som inte förstörts av turisterna, vi blev inte antastade en enda gång, man kunde gå runt och titta i lugn och ro. Här sov vi också över. Nu skall vi köra till Burkina Faso och det blev en lång körning på två dagar på mesta dels bra asfalt vägar genom ett lantbrukslandskap. Att komma ut från Mali och in i Burkina Faso var mycket lätt, inga problem alls. Vi kom till Ouasadougou för att fixa Visa till Benin. Besökte både Svenska och Danska ambassaden för att få rese råd, det är något vi kände var rätt att göra. Men av detta blev vi inte mycket klokare. Nu var det Visa till Benin, men Benin har ingen ambassad här så vi försökte på den Franska. Det gick inte alls, men vi fick ett tips att  gå till ministeriet of migration dom skriver ut Visa till Benin. Vi tog en taxi dit, vi fick visa till Benin, men också till Niger, Togo och Elfenbenskusten, det var ju bra, nu ordnar det sig. Vi fick också offert på att frakta bilen från Benin till Namibia med Maersk Seaways 2400us$. Nu ringer vi Svenska ambassaden i Congo för att höra hur säkerheten är i området, vi får grönt ljus. Nu kör vi mot Niger istället för till Benin. Vägen till Niger är fin asfaltväg av hög kvalité.

Inga problem med gränspassagen här häller, bara positiva miner. Väl i Niamey så måste vi fixa Visa till Chad och det går på några timmar och sedan bar det iväg österut mot Chad på bra asfalt vägar genom ett supertorrt landskap. Vi skall köra genom Cameroon ner till Douala. Vi har bestämt oss för att köra norr om Lake Chad genom öknen på "pist". I Zinder bor vi på hotell och har lite tråkigt och beslutar oss för att gå en runda på byn. Oh! där kommer några andra "overlandare" i en liten Camper. Jag stoppar dom, dom är från Tyskland och på väg till Ndjamena i Chad samma väg som  vi skall köra. Snabbt och lätt bestämmer vi oss för att köra tillsammans denna sträcka. Vi har nu kommit till Ndjamena efter vissa strapatser. Vi har fixat Visa till Cameroon också, det gick snabbt.
Sedan lämnade vi Ndjamena i Chad så fort vi kunde för att ta oss genom Kameroon till Yaounde. Här skall vi fixa nödvändiga visa och frakt av bilen till Namibia.

-----------------------------------------------------------------------------------------------
 

Att köra genom öken på "pist" är ingen man gör hur som helst!
Jag har fått mitt elddop på detta, med över 200km körning, det var roligt men mycket respektingivande. Ett misstag och du är till råttorna.
Vi skulle köra på "pist" från Nguigmi och drygt 200km österut förbi Liwa. Vi fick hjälp med att hitta var "pisten" började utan för Nguigmi och den bestod av två hjulspår för lastbil. Det börjar väldigt bra, jag kör fast direkt i den lösa sanden, Peter vår tyske vän är förre oss, vi ropar på hjälp över komradion. Vi får hjälp att komma loss, men får använda allt utom winchen. Vi  kommer loss efter en 1/2 timme. Nu är det bara att köra på, med mindre luft i hjulen så skall det nog gå bra. Nu är det tid för bush-camping och samla nya krafter för morgondagen. Nästa dag en ny dag och det börjar som det slutade dagen innan, jag kör fast i sandlådan nästan direkt, Peter är långt förre oss och komradion fungerar inte. Peter kommer gående efter ett tag. Peter vågade inte stanna i den lösa sanden innan han hade fast mark under hjulen, någon kilometer fram. Det var bara att ta fram allt igen och börja ösa sand, vi kom loss efter mindre än en timme, sedan var det bara att stå på till fast underlag vid Peters camper.
Vad gjorde jag för fel? Troligtvis, ingen erfarenhet, samt för hög växel och därmed för dålig kraft och fart. Det blev sedan lågväxel och ett bra drag, så gick det bra resten av dagen, även om det var nära flera gånger. Men man lär sig ju.

Det blev ytterliggare en bush-camping innan vi fortsatte genom sandlådan och kom fram till något som liknade en väg, men det är en annan historia. Peter har stor erfarenhet att köra genom sand och Sahara, men det hjälper inte alltid, han körde också fast, om sanningen skall fram.
Nu efteråt så har vi tänkt på vårt vägval flera gånger, och hur det blev.
Det blev rätt till slut, men någon däruppe har en hand över oss är helt klart.

Varför kom Peter och hans familj till Zinder just då?
Varför var Ulla-Britt och jag ute och gick på byn just då?
Varför stoppade jag Peter när han kom körande, jag som är så blyg?
Både jag och Ulla-Britt har diskuterat detta ett antal gånger utan att komma fram till ett svar!

Både Peter och jag är överens om att ingen av oss hade kört denna sträcka ensam-bil!

Jag hade roligt, även om det var både varmt och mycket jobbigt.
" Att köra i sandlådan kan väl jämföras med att köra mellan Skanörs hamn och Falsterbo fyr via sanddynerna ett antal gånger fram och åter i nya spår varje gång"

Kan en 3.5ton tung Toyota Land Cruiser flyga? Ja den kan flyga minst en meter upp i luften och ner som en gråsten. Det är sånt som händer när det går för fort och man inte är koncentrerad till 100% och när man kör på dålig väg och kör efter en tysk.
 

Som tur var så hände det ingenting med bilen, som vi har märkt av.

Och jag kan plocka fram ett citat från Per/Team Bertelsen "Det är ju en Toyota", det svaret fick jag när jag påtalade att vi var tungt lastade och undrade hur bilen skulle klara det.
 

-----------------------------------------------------------------------------------------------
 

Några har undrat hur det är att leva i och omkring bilen, att ha någonstans att sova att laga den mat vi behöver, ja det är en fråga vi löser dag efter dag. Att köra genom en kontinent som Afrika är inte och jag menar "inte" som Europa och mycket långt ifrån Sverige. Hemma i Sverige kan man köpa all din mat på närmsta bensinstation, här nere ska du vara glad om du får tag i bröd och något sorts kött "gud vet vad det är för sorts kött". Det gäller att handla så du har för några dagar, när det finns möjligheter. Att ha någonstans att bo kan också vara lite av ett äventyr. I Sverige campar du för en natt nästan var som helst, men inte här nere. I Marocco fanns det camping på de flesta ställen vi stannade vid, men längre ner vi kör desto mindre chans till camping, det blir mest hotell och ibland har vi tur och får campa på hotellets baksida om vi äter maten på deras ofta dyra restauranger. när vi får möjligheten att campa, gäller det kanske bushcamping dvs. ut i det vilda och så har skett hittills några gånger. Detta gör vi bara om det inte finns andra alternativ. Ute i detta bushcamping livet, måste all mat finnas med och gott om vatten. Vi lagar maten i bilen med ett medhavt camping-gasol-kök. Dvs. mat under enklare former men så god som möjligt.  
 

Att sova gott är inga problem uppe i boxen. Det kan visserligen vara lite varmt ibland men temperaturen sjunker under natten. Så det blir det bättre. hygienen får bli som det blir. Toan finns bakom närmsta buske och tvål och vatten finns i bilen. Duschen väntar vid nästa hotell. Att ta sig mellan länderna och dess orter här nere kan ta hårt på både människor och fordon. Vägarna här nere skiftar ganska dramatiskt ibland. Från att ha kört på svart asfaltväg kan det komma röd grusväg som bara har en massa  hål och dammar otroligt så allt i bilen blir rött. Nästa fasa är ökenkörning. Denna tur genom norra Niger över till Chad går via Lake Chad, var det tuffaste jag har varit med om ännu. Denna tur körde vi inte själva, tack och lov, utan vi hade sällskap av en  trevlig tysk familj. Christer tyckte mycket om denna körning men inte jag, var på helspänn hela tiden dvs. det tog ca 3 dagar att köra till Chads huvudstad. Detta innebar två nätter ute i öknen. Trots fruktansvärd färdväg var campingen fantastisk, här får man se naturen nära. Vi fick se antiloper, skorpioner, och ökenräv. Under resans gång har vi även sett orm, kameleont, apor varaner och så klart kameler, getter och kor.

-----------------------------------------------------------------------------------------------
 

Nu har CD lagt så vi kan inte höra någon musik mer.
Detta är en sorg för oss, för varje morgon har vi spelat "On the road again"
med Willy Nelson

CD är troligtvis full med stoft från öknen, vi får se om vi kan blåsa den ren senare. Jag har försökt men det hjälpte inte, vi får fixa en ny eller så får vi sjunga själva.

-----------------------------------------------------------------------------------------------
 

Till Er som läser denna dagbok, skriv i vår gästboken! Det är så roligt för oss att höra från Er. Tack på förhand!

Det går även bra att skicka e-mail eller ringa till oss. Adress och telefon nummer finns på första sidan.
 

Vår målsättning är att kunna skriva ett blad i resedagboken varannan/var tredje vecka.

Nästa gång blir inte förrän vi kommer till Namibia om ett antal veckor

Ha det så bra, så hörs vi snart igen.

Christer och Ulla-Britt
cub-adventure