|
Resedagbok 6 |
||
|
|
Senaste nytt (7/12) Vi sitter fast i Windhoek, Vi får nya fjäderpaket och
stötdämpare på fredag (30000Kr) Fjäderpaket från ARB "Old Man EMU,
Dakar", dom kraftigaste paketen. På måndag skall Toyotan in på 10000km
service för att fixa resten av allt som inte fungerar. |
|
|
----------------------------------------------------------------------------------------------- |
||
|
Ända sedan Danmark, efter vi mött Helle och Mario två överlandare som
skall ner till Afrika, har vi tänkt på att köra hela vägen ner till Syd
Afrika landvägen. I Marroco träffade vi ännu ett par Rob and AC som hade
kört hela vägen från Syd Afrika. Vi träffade en fransk doktor, Isabel i
Savéré och hon hade jobbat 5 år i Kameroon, hon berättade att det gick
alldeles bra att köra genom Kameroon. Nu var det bara att börja planera
för att köra hela vägen. |
Nu är det bara att fixa Visa till de olika länderna, som vi måste köra
igenom, Niger, Chad, Kameroon, Gabon, Congo Brazzaville, Cabinda(Angola),
Congo Democratic och Angola. Till en kostnad av ca 4000Kr/person. |
|
|
----------------------------------------------------------------------------------------------- |
||
|
Körningen från södra Gabon har för det mesta gått på dåliga eller mycket
dåliga vägar. För att nämna några vägavsnitt, så skall jag göra ett
försök, men jag tror inte det går att beskriva hur djävligt det varit
bitvis. Körningen har hela tiden varit roligt för mig, även om adrenalinet
har stått ända upp till öronen, jag har också varit rädd och förtvivlad.
Ulla-Britt har upplevt det delvis som ett helvete på jorden med tårar och
skäll på mig. NU ÄR ALLTING BRA IGEN!
Vägen genom Congo Democratic bestod delvis av två hjulspår för lastbil
delvis vattenfyllda upp till 1,2 meter och kanske 1 meter under
markytan. I hjulspåren kan Toyotan ha problem med markfrigången, men det
gick bra!
|
|
|
|
----------------------------------------------------------------------------------------------- |
||
|
Vi har gjort något som jag inte för mitt liv kunde drömma om att göra. Köra genom Congo Brazzaville, Cabinda(Angola), Congo Democratic och Angola. Att köra igenom dessa länder eller som jag sitter bredvid mest, är en upplevelse med stora påfrestningar. Som Christer berättat är vägarna inga vägar som kan kallas farbara vägar, ej heller kostigar, vet ej vad vi ska kall dem. Min första reaktion var när det började var "det kan inte bli värre" men det blev det. Sämre och sämre hela tiden. Bilen tog stryk, den fick många törnar, vi själva pressades en del. Att försöka förflytta sig mil efter mil och tiden går, men sträckan blir svår att avverka. De här övningarna tar på en, jag kände irritation, frustration och ilska över att allt var på den hårda vägen. Jag svor över Christer att vi skulle här igenom, jag grät många tårar p.g.a. otillräckligheten. Men vad hjälper det, vi måste även testas på detta sättet. Idag när vi har gjort detta och har lite annan syn på det, kan man skratta åt det hela och hoppas att någon gång får folket i dessa länder bättre vägar. |
När vi passerade genom dessa hårt prövade länder skulle man kunna tro att
folket är hårda och ogästvänliga. |
|
|
----------------------------------------------------------------------------------------------- |
||
|
Toyotan har fått bekänna
färg: Fjäderpaket fram
Fjäderpaket Bak |
Just nu fungerar inte
bakljus och skyltbelysning samt en framlyckta. |
|
|
----------------------------------------------------------------------------------------------- |
||
|
SÄKERHETEN ÄR ETT MÅSTE! |
Sista kvällen i Angola var vi sena på att ringa vi ville komma fram, och vi skämtade, att nu går Sten snart i taket!
Strax efter 19.00 så ringer det i satellit telefonen Ulla-Britt svarar och
vem är inte där, Sten naturligtvis. Sten: Nej inte alls, jag skulle bara kolla om det gick att ringa er! Typiskt svar från Sten! TACK Sten! |
|
|
----------------------------------------------------------------------------------------------- |
||
|
önskar vi Nära och kära |
Nu finns det motsvarande vår gästbok for julhälsningar.
|
|
|
----------------------------------------------------------------------------------------------- |
||
|
Till Er som läser denna dagbok, skriv i vår gästboken!
Det är så roligt för oss att höra från Er. Tack på förhand! Klicka på
"gästbok" |
Vår målsättning är att kunna skriva ett blad i resedagboken varannan/var tredje vecka. Nästa gång blir när vi kommer till Syd Africa om ett antal veckor Ha det så bra, så hörs vi snart igen. Christer och Ulla-Britt
|
|
Vi har nu kommit
fram till Etosha National Park I Namibia (3/12) och vi är mycket glada för
det. Vi har gjort det som många tycker är omöjligt, möjligt för oss. Vi
har kört hela vägen från Kameroon till Namibia, genom Gabon, Congo
Brazzaville, Cabinda (Angola), Congo Democratic och Angola. Dom två sista
veckorna från södra Gabon till södra Angola har vi bara kört på vägar, som
är svåra att benämna som vägar. Två djupa hjulspår delvis fyllda med
vatten, vägar som påminner om en förstorad tvättbräda, vägar som består av
pott-hål där man kan gömma en Toyota LC och till sist vägar består av
hjulspår och ännu större pott-hål eller helt bort spolad. Toyotan mår inte
bra, måste in på stor service, nya fjäderpaket och stötdämpare runt om och
delar av det elektriska är vatten skadat.
På tisdag drar vi vidare
på rundtur i Namibia för att finna någon trevlig plats att fira Jul och
Nyår!
Vägen genom Congo Brazzaville
är mer eller mindre en timmerväg, en förstorad tvättbräda, men även två
hjulspår och stora hål, mycket dålig väg.
Ett exempel på hur det lät i
bilen när vi skulle köra genom ett vattenhål (1.2m) djupt, i djupa
hjulspår för lastbil. "Innan man kör i, så stannar man, adrenalinet
stiger. Låg växel 2, bra drag på motorn, nu kör vi. Jag är tyst. Efterhand
som vattnet stiger så stiger adrenalinet, så hör jag Ulla-Britt säga "kör,
kör, kör, stanna inte, kör, kör" Nu spolar vattnet upp över motorhuven,
motorn vrålar, Ulla-Britt blundar, Vi ser inget, vattnet har spolat upp på
vindrutan och allt blir bara brun/rött, motorn vrålar. Ulla-Britt "kör,
kör, stanna inte, kör" Startar vindrutetorkaren och vi ser igen, vi har
kommit igenom ännu en gång".
Vägen genom Angola är ett
annat kapitel. Det började bra men asfalt och vi var glada, men säg den
glädje som varar. Vägen blir bara sämre och sämre och ovan på allt så
börjar det åsk-regna. När vi trodde vägen skulle bli bra, så blev det
värre, asfalt med jätte stora vatten fyllda pott-hål och mer regn. Fy fan!
Dagen efter, och vi har just lämnat en större by vid Atlant kusten, så
börjar det låta från bakvagnen, vad är nu detta? Ut och kollar, bara att
konstatera att ett fjäderpaket bak har 4 av 6 bladfjädrar gått av och att
paketet börjar gå isär, fixar detta provisoriskt och kan köra tillbaka.
Hittar bysmeden som byter till bättre begagnade Angola blad, men vi kan
köra vidare 4 timmar senare. Konstaterar också brustna fjäderblad på det
andra fjäderpaketet bak.
Vi väljer att köra stora
huvudvägen från Luanda till gränsen mot Namibia, detta skulle bli lätt,
trodde vi. Börjar bra, men efter några mil över till något som är
svårkört, tvättbräda eller värre 10/15km/h och allt skakar, men det blir
bara värre och värre, vägen blir bara sämre och sämre ju längre söderut vi
kommer. Delvis så finns det bara pott-hål och man får köra vid sidan om på
något som är lite bättre. Det är ett helvete bitvis ner i 5/10km/h. Efter
några dagar kollar jag fjäderpaketen, bara för att konstatera att
ytterligare fjäderblad bak har gått av och fram saknas det delar av
fjäderbladen, nu är det kris vi har många mil kvar. Nästa större ort
Lubanco. Vi hittar en skrot/verkstad som fixar det. Begagnat fjäderpaket
bak och 4 begagnade fjäderblad fram, till en kostnad av 450us$. Nu kan vi
köra vidare mot Namibia. 
Men så är det inte. En sådan fantastisk vänlighet och gästvänlighet tror
jag inte att vi mött tidigare. Vart vi än kom i byar eller städer har de
visat öppenhet och värme. Vi kom igenom många gränskontroller och
vägkontroller där värmen och vänligheten samt hjälpsamhet var den röda
tråden rakt igenom.
God
Jul